149. Musiken vi lärde oss gilla

Krig och död. I avsnitt 149 försöker vi fly verklighetens mörker genom att låta vår patron Martin bestämma ämne. Temat blir “musik man tidigare pissat på men som nu gått och blivit the shit”. Vi diskuterar band, artister och album som vi på något sätt kommit på kant med i våra tidiga år men som vi idag har ett helt annat förhållningssätt till. Inte helt oväntat blir det musik från vår barndoms 90-tal och den hårdrock vi växte upp med. Vi pratar gothiga kråsskjortor, långsam krigsdöds, enarmade trummisar, den förkastliga genren electronicore (som en av oss älskar förbehållslöst idag), att komma in i Entombed mycket senare än andra, vita män som rappar, provocerande ansiktsuttryck, UÅHC, rävboametal, proggig nektar, spansk rens och järnjungfruns mörka 90-tal. Och så passar vi på att hylla Mark Lanegan efter hans tragiska bortgång. Spellista Mark Lanegan - The Gravedigger’s Song (Blues Funeral / 4AD) Type O Negative - My Girlfriend’s Girlfriend (October Rust / Roadrunner) Bolt Thrower - No Guts, No Glory (Mercenary / Metal Blade) Eskimo Callboy - Pump It Up (S/t / Century Media) Entombed - Albino Flogged In Black (Inferno/ Music For Nations) Beastie Boys - So What’Cha Want (Check Your Head / Capitol) Faith No More - Caffeine (Angel Dust / Slash) Abhinanda - Senseless (S/t / Birdnest) In Solitude - Pallid Hands (Sister / Metal Blade) Opeth - Nectar (Morningrise / Candlelight) Teitanblood - Anteinferno (Death / Norma Evangelium Diaboli) Iron Maiden - Blood On The World’s Hands (The X Factor / Parlophone)