Afroamerikaner och konstmusik: "Underligt att vara kvinna och svart i den klassiska musikvärlden"

I det åttonde programmet av tio medverkar tonsättaren Trevor Weston och tonsättaren och pianisten Courtney Bryan. Hon är den första afroamerikanska kvinna som tar examen i musikalisk komposition på det legendariska Columbiauniversitetet i New York.

Trevor Weston komponerade The People Could Fly efter en afroamerikansk folklig myt som säger att några av de människor som kidnappats som slavar från Afrika hade sådana magiska krafter att de kunde flyga tillbaka till hemlandet. Han undervisade flera år i Charleston, South Carolina. Mellan 50 och 60 procent av alla slavskepp från Afrika till USA anlände till Charlestons hamn. Ghullamusik och ghullakultur uppstod där, som en speciell typ av afrikansk musik skapad i USA. Flera av Trevor Westons kompositioner är influerade av Ghulla-musik, som har speciella rytmer, och av negro spirituals. I texten till Swing Low Sweet Chariot ledsagar flygande änglar oss över Jordanfloden. – Vatten renar och vatten innebär resa och rörelsefrihet. Att ta sig över Jordanfloden är för afroamerikaner att bege sig till en bättre plats, till ett bättre liv, förklarar Trevor Weston. Courtney Bryan blir den första afroamerikanska kvinna som tar examen i musikalisk komposition på det legendariska Columbiauniversitetet i New York, som grundades redan 1754. Hon är också jazzpianist. – Jag växte upp i New Orleans och såg rasismen tidigt i livet. Där finns de som har och de som inte har. Det tog längre tid att se det komplicerade i att vara både svart och kvinna, säger Courtney Bryan, som har ett ”dubbelt medvetande”. – Det känns underligt att vara kvinna och svart i den klassiska musikvärlden, men jag är van vid den här obehagskänslan: i den klassiska musikmiljön är jag alltid den enda svarta personen och i jazzmiljön den enda kvinnan, berättar Courtney Bryan. Hon har komponerat stycket Elegi for a woman called Laura Nelson. Laura Nelson och henne son lynchades i Okemah Oklahoma 1911. Senare såldes vykortsbilder som visade den här lynchningen. – I min baptistkyrka har jag frihet att göra precis vad jag vill musikaliskt, säger hon. När jag spelar inne i pianosträngarna ropar församlingen: “Spela Courtney och prisa dem!” Jag kan vara mig själv och jag är bra som jag är, förklarar Courtney Bryan. Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan