Avsnitt 34: Den poetiska Eddan – Den grönländska sången om Atle, Del 1

Musik och berättare: Thomas von Wachenfeldt

Detta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in.

Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.

Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858

Noter till Den grönlänske sången om Atle

Denna, den yngsta af Eddans hjältesånger, hvilken enligt Sv. Grundtvig sannolikt är diktad i Norge i det nionde eller tionde århundradet, är en utförlig och bred skildring af samma del af sägnen, som inneslutes i den förra sången. I det hela äro händelserna lika, men en och annan detalj är dock, såsom redan synts af noterna till det förra kvädet, här afvikande. Så spelar Gunnar harpan med handen enligt den förra sången, med tårna enligt denna; Gudrun är ensam, då hon i den förra sången dräper Atle, i denna gör hon det tillsammans med Högnes son; i den förra sången bränner hon efter Atles död upp borgen med alla, som äro där inne, i denna tillreder hon vaxade lakan till svepning och rustar ett kungligt graföl efter Atle o. s. v. I allo visar det sig, att den förra sången står högre i poetisk kraft än denna, om än denna till gengäld har partier af stor skönhet, hvilka saknas i denna förra. Ett sådant är Högnes samtal med sin maka. Kostbära, och Gunnars med sin husfru. Glömvar, om de olycksbådande drömmar, som dessa kvinnor haft i anledning af Atles bjudning; ett annat är, där de dödsbestämda barnen i visan 77 förtröstansfullt söka skydd i modersfamnen, ett af de mest på en gång sköna och hemska ställen i Eddan.