I klammeri med rättvisan

De svenska arkiven ligger och ruvar på otaliga berättelser om livsöden från förr. Karin Edvall som arbetar på Landsarkivet i Göteborg har ägnat mycket tid åt att forska i olika kvinnors öden. Hon har skrivit tre skönlitterära böcker som alla baseras på fynd i olika arkiv. Den första boken hon skrev handlade om tio kvinnor i olika delar av landet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”Med den ondes hjälp” heter hennes nästa bok och den handlar om Anna Britta Persson som på 1860-talet begick så hemska handlingar att det till och med diktades visor om dem. Men det tog lång tid innan hon åkte fast, för ingen trodde en kvinna om att kunna utföra så blodiga handlingar. Karin Edvall har gjort sig en bild av Anna Britta Persson utifrån handlingarna i arkiven. -På ytan var hon en ganska vanlig 1800-talsmänniska, berättar Karin. Hon var född i en fattig arbetarfamilj, hon hade arbetat som piga i Göteborg och när hon var 30 gifte hon sig med en man som arbetade på gasverket. De bodde i ett spisrum i Haga i Göteborg. De levde av mannens arbete och drygade ut kassan med att Anna Britta gjorde en del sömnad på beställning. -Så på ytan såg det ut som vilken familj som helst – men, vad de flesta inte visste var att Anna Britta hade en hemlig verksamhet – hon stal, säger Karin Edvall. Det började med att hon stal pengar hon fann i hemmen hon arbetade i, med tiden blev hon allt djärvare och lyckades lura till sig tyger i handelsbodar, tyger som hon sedan sålde vidare. Till slut gick det så långt att hon stal från sina vänner och snart sagt alla hon kom i kontakt med. Hon kom i kontakt med en ganska rik hemmadotter från Mark, som gick omkring och sålde tyger, Lotta. -Anna-Britta lyckades lura till sig 100 riksdaler och en del tyger av Lotta, berättar Karin, och under hösten 1862 så sökte Lotta upp Anna-Britta gång på gång för att få tillbaka det som var hennes. -Och till sist så mördade Anna Britta Lotta för att få tyst på tjatet, säger Karin. Ett ovanligt blodigt mord blev det dessutom. Anna Britta passade på en natt när mannen var och arbetade och samtidigt Lotta sov över. Med makens rakkniv som vapen skar hon halsen av Lotta. Hon försökte bära upp kroppen till ett litet lönnutrymme på vinden, men kroppen var för tung. -Då sågade hon helt sonika av benen, varefter hon bar upp kvarlevorna till rummet på vinden, berättar Karin. Det tog två månader innan kroppen hittades. Under tiden hade Anna Britta angivits för stöld av en god vän och satt häktad. Hennes man hade börjat fundera på vart Lotta tagit vägen och det var han som fann kroppen på vinden. Under ganska lång tid blev han anklagad för att ha varit med vid mordet. -Man ansåg att en kvinna inte hade kunnat utföra ett så hemskt dåd, det stred mot den kvinnliga naturen, berättar Karin Edvall som läst alla rättegångsprotokoll i ärendet, och hon fortsätter: -Man resonerade vidare att OM hon var skyldig till mordet så måste hon haft hjälp eftersom detta var alldeles för tungt arbete för en kvinna. Mannen kunde bevisa att han arbetat natten då mordet skedde och blev med tiden friad från alla anklagelser. Anna Britta sann häktad i nästan två år, och blånekade till mordet nästan hela tiden. Hon drog flera olika versioner av historier men till sist fick hon frågan: ”Har du inte haft hjälp?” ”Jo”, svarade hon ”av den onde”. Hade Anna Britta levt idag hade hon nog diagnostiserats som psykopat, tror Karin Edvall. -Hon stal från vänner som hade det lika besvärligt som hon själv hade, och hon hade ju ingen som helst kontroll över sina impulser, utan röjer Lotta ur vägen när hon börjar bli för besvärlig. Anna Britta blev...