Pigan som blev byhora och barnamörderska

En dag fick Ana Porss veta av sina släktforskande föräldrar att de hade en barnamörderska i släkten. Anas intresse väcktes på allvar när hon fick se domstolshandlingarna från 1845. Nu har hon skrivit en bok om kvinnan som var hennes mors farmors farmor, Maja-Lisa Jonasdotter Elgh och som dömdes till döden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Maja-Lisa skickades ut som piga redan vid 8 års ålder. Hon hamnade i tjänst på ortens prästgård och senare på herrgården Gimmene. Två oäkta barn föddes och Ana Porss är övertygad om att det var höga herrar som utnyttjade henne. På prästgården fanns en flitig gäst, baron Kruse, som Maja-Lisa själv senare uppger som far till sina barn. Det andra barnet, August, har troligtvis en annan pappa, en major som bodde på  herrgården.  Trots att hon föder två oäkta barn får hon komma tillbaka till sin tjänst, men när hon är gravid för tredje gången är hon inte längre välkommen. Hon hamnar snart, tillsammans med sin son, i en liten stuga där hon, som det står i domstolsprotokollet ”tar emot män”. Hon är med andra ord förkastad av samhället och lever som byhora. Det är under den här tiden som hon föder de två barn som hon tar livet av. Två grannkvinnor anmälde Maja-Lisa för länsman. De tyckte att hon sett gravid ut och nöjde sig inte med Maja-Lisas försäkringar om att hon var sjuk och behövde ha mycket kläder på sig för att hålla värmen. De båda kvinnorna krävde att Maja-Lisa skulle visa sina bröst för att på så sätt få veta om det fanns mjölk i dem. Länsman blir inkallad och strax hittar de två barnkroppar under golvtiljorna hemma hos Maja- Lisa.  Maja-Lisa döms till halshuggning, men benådas senare av kungen. Sonen August lever kvar i socknen och bildar så småningom familj. Det är han som bildar den släktgren som Ana Porss tillhör.   ”Utan fräls oss ifrån ondo”heter boken som Ana Porss skrivit. Fosforförgiftning Under 1800 talet var det inte helt ovanligt att kvinnor åt fosforet från tändstickor för att fördriva oönskade foster. Olga Matilda Lund var en av dem. Men hon fördrev inte bara fostret utan dog också själv den 21 november 1894 efter att ha förtärt fosfor 14 dagar tidigare. I ett förhörsprotokoll från Sundsvall 29 november 1895 kan man läsa om Olga Matildas öde. Historiker Sören Edvinsson berättar i Släktband om henne, och konstaterar att ett hundratal kvinnor dog av fosforförgiftning varje år vid förra sekelskiftet. Bödelns kvitto finns kvar Carl Szabad har i sin släktforskning hittat tre anmödrar som angavs för att vara häxor under 1600- talet. Många kvinnor blev dömda för häxeri, men få bevis finns för att de verkligen blev avrättade. I Carl Szabads fall hittade han ett kvitto som bödeln fått när han avrättade Dordy från Forsmo i Ångermanland. Dordy hade suttit barnvakt för sina barnbarn och berättat hur hon som ung gett oblat till en sjuk kossa. Det kom att användas mot henne när barnbarnet blev frisk och berättade vad han hört. Bödelns kvitto på 33 riksdaler återfann Carl Szabad i Länsräkenskaperna på Riksarkivet i Stockholm. Jakten på häxor pågick i hela Europa vid den här tiden, men det som var unikt för Sverige var att man tillät barn som vittnen och angivare i häxprocesserna, något som alltså Carl Szabads anmoder råkade ut för. Till slut insåg man barnvittnenas opålitlighet och med det avklingade häxangivelserna i Sverige. Översättning av bödelns kvitto Vndertächnatt tillstår och bekienner hafwa be[-] kommit af landzskrifwaren well[ärd]e Nills Olofssonn Hellmann 5 Dr sölf[u]ermynt, eller 15 Dr kopparmyn[t] för det iagh...