Soldat med eller utan tvång

Under stora delar av 16- och 1700 talen var Sverige i krig och nästan alla med svenska rötter har en eller flera soldater i sina anor. Sättet att rekrytera soldater har skiftat genom historien, och metoderna har byggt på mer eller mindre tvång. Men på 1680- talet infördes indelningsverket som blev mycket framgångsrikt, kanske för att det byggde på frivillighet. Med jämna mellanrum kallades soldaterna till träning bland annat på Axevalla hed utanför Skövde. Och där finns också Björn Lippold som ägnat sitt liv åt forskning om indelta soldater och också byggt upp det Centrala Soldatregistret på nätet där man kan få hjälp att söka sina soldatrötter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. - 1858 var det storläger här i Axevalla. Här bodde då 300 människor, men under några veckor kom uppemot 15 000 soldater från 14 regementen till heden, berättar Björn Lippold och blickar ut över den stora heden. Ute på heden fanns fler byggnader än idag, bland annat kungahuset som byggdes på 1700- talet. Där bodde kungen när soldaterna mönstrade vart tredje år. Det här är en av de finaste övningshedar som vi har kvar i landet. Många har vuxit igen, men inte den här! Litteraturen är full av berättelser om soldater som mot sin vilja tvingades in i det militära. Om unga män som supits fulla och som, utan att förstå det, skrivit på värvningspapper, vilket tvingat dem bort från hembygden till kriget långt borta. Men tvångsrekryteringar var faktiskt vanligare i länder som England och Preussen än det var i Sverige. I Sverige var tvånget länge av ett mera raffinerat slag. Mellan 1619 och 1680 plockades var tionde man till krigsmakten. Professor Lars Ericson Wolke vid Försvarshögskolan vet hur det gick till. -Vi vet väldigt väl hur man gjorde för källmaterialet är bevarat, säger Wolke.  Från 1620 till cirka 1680 så förde prästen i socknen utskrivnings- och roteringslängder över alla unga män som hade fyllt 15 år. Ungefär vart tredje år hade man en utskrivning. Då kom en militär kommission till byn och alla män som stod i längderna skulle inställa sig. Man delade in dem i grupper om tio, varje tiomannagrupp kallades en rote, och ur varje rote plockade man ut en man till krigstjänstgöring, berättar Lars Ericson Wolke. -Det här innebar att alla män skulle mönstras och att vi alltså har namnen på dem från 1620. I rullorna finns en anteckning om vem som togs ut till soldat, och den personen går sedan att följa i de militära rullorna. Utpekandet av den av de tio i roten som skulle tas ut till krigstjänstgöring skedde genom att man ställde upp tio man framför utskrivningskommissionen. Militärerna pekade på den de ville ha i första hand, sannolikt den fysiskt mest lämpade.  I det läget kunde böndernas förtroendemän, de så kallade sexmännen börja förhandla om vem som skulle skickas iväg. -Bönderna kunde alltid visa att ”om armén eller flottan tar några av mina söner så kommer jag inte att kunna sköta gården och då kommer jag inte att kunna betala skatt till staten”, säger  Lars Ericson Wolke. Det fanns ett gemensamt intresse från staten och bönderna att inte skicka bondsönerna i krig. De som åtminstone i början skickades istället, var så kallat ”löskefolk” det vill säga unga män som inte hade jord att bruka. -De kunde sannolikt pressas av bönderna att ställa upp, säger Wolke. Men när krigen fortgick och utskrivningarna kom allt oftare så måste till slut också bondsöner gå ut i krig. De äldsta var de som blev kvar längst hemma, och Wolke har sett hur en del bönder själva går ut istället för sina söner kanske för att skydda dem från kriget eller rädda gården för framtiden. -För...